Auktion på landet

Det finns inget som gör mig så vemodig som auktioner på landet. Barnen utflugna sedan länge, och ingen vill flytta till gården som nu står tom. Allt bohag ställs ut på tomten, och auktioneras bort till högstbjudande. Jag förstår att det är rationellt för de efterlevande, men jag tänker på den som en gång ägde och använde alla grejorna. Var det verkligen så här det skulle sluta?

Tja, så slutar det väl om man inte tänker sig för lite innan det blir dags. Släng/sälj allt som du inte behöver från vindar och uthus, använd sedan pengarna för att förverkliga det du hittills inte fått gjort i ditt liv.
Tro inte att du är odödlig.

Jag tömde mina föräldrars hus för några år sedan. Men jag såg till att det inte blev någon auktion. Jag lät mina barn välja vad dom ville ha, resten gick till tippen, förutom några antikviteter som en handlare fick köpa.  Själv hade jag inte plats för mycket annat än minnen.

Därför tycker jag att alla som gör sig av med allt de inte behöver och bosätter sig i en husbil halva året i Spanien gör alldeles rätt. Man våste våga göra det man verkligen vill, det okonventionella, det som grannarna inte vågar göra. Det är aldrig för sent!

Det året jag blir 65 tänker jag följa våren norrut genom Europa. Det var min svärfars dröm, men han genomförde den aldrig. Om några år är det upp till mig att göra det.


"Twenty years from now you will be more disapointed
by the things you didn't do than by the ones you did do.
So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbour.
Catch the wind in your sails. Explore. Dream. Discover."
Attributed to Mark Twain